Uncategorized

Vissen

Written by Pernilla

Att känna sig så här, lite vissen. Det är inte kul men det är så som jag känner mig just idag.
Att vara vissen är inget som jag brukar skriva om på bloggen men idag blir det några ord om press och stress.
Det är mycket som man har att vara glad för och tacksam för, och när jag har balans i livet njuter jag av de små stunderna.
Det är så viktigt med balans .
Men ibland blir det för mycket tryck från olika håll och att
då försöka räcka till för allt och alla kan i bland bli för mycket.
Finns inte det lilla egna utrymmet att bara reflektera eller känna sig nöjd i de små stunderna utan det finns saker som man ”borde” göra hela tiden kommer lätt känslan av otillräcklighet krypandes.
ste en artikel för ett tag sedan i Aftonbladet där det stod så här
”Samhällets normer har dragits åt så pass mycket att färre och färre får plats inom ramarna. Särskilt arbetslivet har blivit ett nålsöga där få kommer igenom. Man förväntas vara flexibel, effektiv, social, snabblärd och helst göra mer än jobbet kräver, krav som långt ifrån alla kan leva upp till.”
Men efter regn kommer solsken. 
XX
Pernilla


About the author

Pernilla

23 Comments

  • Förstår precis vad du menar… Själv har jag brytit vissa kontakter, avsagt mig vissa uppdrag och börjat prioritera mig själv betydligt mycket mer än jag har gjort tidigare! Det är ju lite lättare att tänka mer på mig själv nu när ”barnen” klarar sig själv på ett annat sätt! Så ta hand om Dig själv och gör ”bättre” prioriteringar… det är bara du som kan ta hand om dig själv och ditt mående!! Styrkekram från Kate

  • Åh, pluttan! Vet precis vad du menar… Undrar hur många gånger i veckan man tänker ”japp, bit ihop, kör på”. Nu har jag blivit bättre på att säga nej (hoppas jag) för vem klappar en på axeln sen när man står där med halva huvet i väggen? Nobody.
    Styrkekram till dig!
    Judita

  • Varmaste kramen!! Du vet iaf att du inte är ensam…även om det inte hjälper så mkt. Det är faktiskt too much fr alla håll i vårt samhälle idag tycker jag!!
    Största kramen till dig bästa Pernilla!
    Lotta

  • Den där balansen är ju tydligen så viktig och vissa är duktiga och vet hur man ska handskas med den. jag håller på att lära mig den, men det är svårt. Jag förstår att det blir för mycket för dig ibland. Tur du känner att det är dags att varva ner och fylla på med energi.
    Kram Helena

  • Usch stackare! Jag vet precis hur du känner dig och jag tycker att det är bra att du tog mod till dig och skrev ett par rader. Texten från Aftonbladet är klockren men ibland känns det som om man är gnällig när man tycker till. Lat och egoistisk. Får jag inte lite egentid vissnar jag också. Jag blir trött, får ont i käkarna och huvudvärk. Gråten kryper fram och ligger och trycker bakom ögonlocken. Det är inte klokt att man kan känna så, vart är vårt samhälle på väg. Försök unna dig något du tycker om , bara för dig själv. Träna på att andas rätt, sov mycket och försök plocka bort onödiga måsten skapade av andra. Lätt att skriva men svårt att leva upp till.
    Vattna tulpanerna så reser de sig igen och det gör du med. Massor av styrkekramar från Kristina

  • Modigt och bra att du tar upp och skriver om det för sådana dagar har de flesta och viktigt att lyssna inåt som du gör och försöka varva ner för att hitta ny energi, och den brukar ju komma tillbaka när man stannar upp en smula och låter det vissna få ta lite plats. Kram till dig/Ulrica

  • Alla dessa krav… Pratade just med min svärmor om det idag.
    Så mycket som ”förväntas” av oss idag. Ha koll på allt, det vi äter, dricker, hur vi sover, vad vi gör på jobbet, jobba så mycket som möjligt, fixa hemma, och så ska man gärna göra nån ironman eller en klassiker med…

    Det är inte lätt att skärma av sig från allt detta…
    Men man får försöka. Vi har ju bara ett liv och det får vi vara rädda om.

    Sköt om dig!
    Kraaaam Anna

  • Ojdå, stackare den känslan är inte rolig! Ja visst är det konstigt att det är så tight att vi är så många som kör så hårt och vill så mycket och också får så mycket – men samtidigt så krävs det så mycket av oss från olika håll. Var rädd om dig, hoppas du haft tid att ”bara vara” idag. Kram Sara

  • Ojoj jag känner igen det så väl. Balansen, få ställtid, försöka undvika stress för att man känner förväntningar, inte påverkas av vad ”alla andra” gör…. Vissa dagar är det tufft, ofta har jag den känslan på helgerna och det vill man ju inte… Kram Milla

  • Jag känner också igen det och kämpar med att hitta den där underbara balansen som ibland flyr fältet. Svårt det där! Dessa borden och måsten och krav…
    Hoppas du finner ro och balans snart igen!
    Styrkekram

Det är varmt uppskattat att du kommenterar hos mig!

%d bloggare gillar detta: